Pridetåg för mänskliga rättigheter

Idag ska jag gå i pridefestivalen. Jag går under parollen Marching for those who can't. Den 3 och 4 augusti uppmärksammas särskilt, runt om i hela världen, hur sex och kärlek kriminaliseras och hur mänskliga rättigheter kränks. Över 70 länder har förbud på sexuella relationer mellan personer av samma kön. Dödsstraff förekommer och det tycks som att alla blir upprörd på det utom UD.

Journalisten Kristina Hultman tog under 2006 fram rapporten ”Tystnad skapar sårbarhet – en queerfeminisktisk analys av hot och våld mot hbt-personer och intersexuella (intergender) i utecklingsländer” för RFS Stockholms läsning. Du finner rapporten här

Det handlar inte bara om länder långt borta. Under onsdagsnatten utsattes SFG för ett för jävligt attentat. Det skrämmer, hat och hot är Sveriges verklighet.

Jag ramlade in på SFG:s hemsida för att läsa om händelsen och gav ifrån mig ett glädjetjut när jag läser att SFG och deras polska samarbetspartner Campaign Against Homophobia fått rätt mot Polens regering av EU-kommissionen.

-Vi är oerhört glada över att äntligen få starta projektet, och att Kommissionen har tagit tydlig ställning i frågan. Under resans gång har vi fått mycket stöd både från svenskt och internationellt håll, och att nu Kommissionen ger oss rätt är en seger för alla, och en seger för de mänskliga rättigheter som EU bygger på, säger SFG:s förbundsordförande Linda Elstad.

Grattis SFG. Ni är bra och gör politik till verksamhet.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag känner Mr Gay 2007. Han har alltid snyggare kläder än jag, han är klok och bra. Mer kondomer och glidmedel till folket!

Världsförbättrare

På Jiingijamborii finns en "världsförbättrarby". Det är en aktivitet som är schemalagd för samtliga deltagare men som också är öppen på den lediga tiden. Hela tiden är där ett myller av människor. Temat för byn är Alla olika Alla Lika - en kampanj som bedrivs av ett hundratal ungdomsorganisationer i hela Europa. Fokus är mänskliga rättigheter och anti-diskriminering.

I världsförbättrarbyn diskuterar deltagarna bl a fattigdomsbekämpning och hur utanförskap i samhället skapar gro- och rekryterinmgsgrund för nynazismen. Deltagarna resonerar och debatterar värderingar opch lär sig hur de ska bemöta sina egna och andras fördomar. I ett tält finns en utställning som visar hur HBT-lagstiftningen ser ut i samtliga av de på lägret deltagande ländernaoch i ett annat tält övar de på att skilja mellan sak och person i en konfliktsituation. De trär på kondomer på dildos och träffar riksdagspolitiker för diskussion om piratkopiering, skolan och fritidsgårdar.

Det kan inte vara en slump, tänker jag, att när Muhammad Yanus (han som emottog Nobels fredspris 2006) blir frågad vilken händelse som var viktigast i hans liv så svarar han genom att berätta om Jamboreen han deltog på vid 13 års ålder. Där och då bestämde jag mig för att jag hade en särskild passion för socialt arbete, utbildning och nationalekonomi, brukar han säga. (Jag fattar inte riktigt hur just nationalekonomin upptäcktes på ett scoutläger... men han gick kanske på ett seminarium i en världsförbättrarby eller nåt..). Sen brukar han säga att de fruktansvärda översvämningarna i Bangladesh 1974 gjorde att han bestämde sig för att viga sitt liv åt snia passioner.

Jag ser glöden väckas i deltagarnas ögon och jag blir lycklig. De finner passioner genom scouterna. De förändras genom att vara här.

En rörelse med 100 000 människor i Sverige. De siktar på att bli dubbelt så många 2015. De partipolitiska ungdomsförbunden har tillsammans inte mer än 20 000 medlemmar. Förstå hur mycket viktigare världsförbättrarbyn blir med det i medvetandet.

Jiingijoamborii och avundsjuka

Jag har aldrig varit scout. Det fanns inga scouter där jag växte upp, vare sig i Finnerödja eller Vivalla. Jag har dock varit fredskämpe, jag tror på tillsammansskap och jag gillar utmaningar, tankar, resonemang och möten som skapar personlig utveckling. Jag hade nog kunnat bli en utomordentligt bra scout...

Det finns dock många andra än jag som varit och är scouter. 37% av alla som bor i Sverige har någon gång varit aktiva i Scouterna. 38 miljoner människor i över 160 länder är involverad i denna gigantiska mötesplats och arena för samhällsutveckling.

Just nu är jag dock smygscout. Jag har dragit på mig en snygg t-tröja (skjortan är utbytt) och dricker kaffe ur en ihopfällbar kåsa. Den är röd. Utanför tältet där jag hittat datorn pågår fibril akttivitet. 20 000 människor som på sin semester och sitt skollov bestämt sig för att bygga upp norra skånes största stad (Kristianstad är större) och jiingijamboriia sig en hel vecka. Möten, Mångfald och Modernt har varit ledord för det här lägret under planeringstiden.

Jiingijamborii är troligen sommarens höjdpunkt för alla som är här (inklusive mig). Solen gassar, tält reses, barn skrattar och skriker. Invigningen gick just av stapeln, lägren börjar göra iordning kvällsmat och caféerna fylls upp.

Jag blåser liv i mitt annars rätt knapphändiga bloggande för en vecka. Jag tillåter mig beskriva känslan i magen. Den är just nu avundsjuk. Jag hade också velat va scout när jag var liten. I alla fall om jag fick bestämma nu.

Parul Sharma om CSR

Min vän Parul hördes idag på radio, Horner i P1. Hon pratade om Indien och social hänsyn, mänskliga rättigheter, CSR mm.

Hennes kloka inlägg kan du hitta här.

www.lsu.se

Putin - världens enda demokrat?

Jag har ännu inte satt mig in i hur man länkar till fantastiska bloggar. Nedanstående är ett direkt klipp från http://www.kniivila.net/

Putin - världens enda demokrat?

I en intervju med journalister från ett antal G8-länder inför toppmötet i Tyskland sade Vladimir Putin en hel del intressanta saker. Det som har blivit mest uppmärksammat är hans hot att åter rikta sina robotar mot Europa om inte USA ändrar sina planer när det gäller missilförsvarssystemet. Men han sade också något annat som förtjänar uppmärksamhet. Jag har inte hittat det refererat på svenska, så här kommer min översättning ur det officiella stenogrammet på Putins webbplats:

Der Spiegel: Herr president, Tysklands förre förbundskansler Gerhard Schröder har kallat er för “en sann demokrat”. Anser ni att ni är en sådan?

V. Putin: (Skrattar.) Om jag är en sann demokrat? Givetvis, jag är en absolut och ren demokrat. Men vet ni vad som är problemet? Och inte bara ett problem, utan en riktig tragedi. Att jag är den ende, det finns inga andra sådana i världen. Titta bara vad som händer i Nordamerika - ett enda elände: tortyr, hemlösa, Guantánamo, frihetsberövande utan domstolsbeslut eller förundersökning. Titta på vad som händer i Europa: demonstranter behandlas brutalt, man använder gummikulor och tårgas än i den ena än i den andra huvudstaden, man dödar demonstranter på gator. Jag pratar överhuvudtaget inte om de postsovjetiska länderna. Man hoppades lite på grabbarna i Ukraina, men också de har misskrediterat sig helt och hållet, där handlar det helt enkelt om ren och skär tyranni. Man har brutit totalt med konstitutionen och alla lagar och så vidare. Efter Mahatma Gandhis död finns det inte längre någon att prata med.

Det är knappt man tror sina ögon, det är för bra för att vara sant. Och det roligaste (om man säger så) är att Putin uppenbarligen inte (bara) skämtar.

New Job

Dear friends. I receive questions upon what I am doing right now.
Here follows a short description…

I am the project-leader of the Swedish Institute Leadership programme - the flagship of the Swedish Institute regarding trade and industry.

The Swedish Institute (SI) is a public agency established to increase knowledge of and interest in Sweden worldwide. Through active communication and the promotion of broad cultural, educational and scientific exchanges, the SI establishes relationships between Sweden and other countries.

The Swedish Institute works in close cooperation with Swedish and foreign partners and with Swedish embassies and consulates-general abroad. The SI maintains a close dialogue with other government/public and semi-public actors working to promote Sweden, such as the Invest in Sweden Agency (ISA) and the Swedish Trade Council (Exportrådet).

The Swedish Institute Leadership Programme will start in 2007. The programme is intersectoral and the target group consists of young key persons in managerial positions in trade and industry and in the public sector, emphasizing business related issues.

The goal is to, in five years, create a profile for the Swedish Institute Leadership Programme as one of the front-line Post-MBA programmes on an executive level in northern Europe. Value words such as innovation, openness, consideration and autentic shall automatically be associated with the Swedish Institute Leadership Programme.

We have chosen to give the leadership programme the profile of a development oriented management programme centered on the conditions of people and the environment. The general theme for the programme is Corporate Social Responsibility (CSR).

CSR means that companies on their own initiative commit themselves to and are responsible for the development of society. It can regard for example an increased awareness of environmental issues, more thorough control of suppliers, human rights, health initiatives, and diversity and competence development. This work can either be conducted internally or it can consist of initiatives leading to strategic partnerships with public institutions or non-governmental organizations.

The issues and concerns of my heart are the same. The actors and arenas are different and my job is inspiring, challenging, important and great fun.

Ny hobby

Jag har blivit en av de människor som för inte så länge stod mig upp i halsen. Jag pratar gärna färgval, gardinlängd och tekniker för listmålning. Jag spenderar de flesta lediga timmar med att spackla och slipa och jag plockar på mig gamla saker att förtrolla till nya. Lägenheten har fått en vägg mindre – 800 kg murbruk bars ner av pappa och Ulf när jag föreläste på SSU:s fantastiska Afrikakonferens förra helgen. Vi har målat tak och väggar - Monaco mjuk ihop med kritvitt är basen. Mycket kristall och både guld och virkerier i gardinerna. Jag kommer bo som en prins.

Flyttar in på riktigt på onsdag – då är golven slipade och sängen på plats.

Tre lärdomar av de senaste veckorna:
-Riv väggar innan ni slipar golv. Nerifrån och upp-taktiken gäller endast när man bygger hus – inte när man river väggar.
-Mamma och Pappa är världens bästa!
-Nästa gång… blir det inte ett renoveringsprojekt.

Jag har en tigersåg med diamantblad om någon behöver låna



/Å

Nytt

Jag tillhör de där människorna som tycker om förändring. Tanklöst kan jag ibland tycka att alla förändring leder till förbättring. Så är det såklart inte.

Fast den här gången är det det.

Jag har ett nytt boende. Under mina åtta och ett halvt år i den här staden har jag bott på sammanlagt nio ställen (alla längre än tre månader). Det tionde boendet är mitt eget. Mitt alldeles egna eget.

Känner lycka. Får nycklar på fredag.

Frid.

Vårbudget.

Vårbudgeten har kommit.

Regeringen satsar 0,26 miljarder mot drogmissbruk.
0,5 miljarder på det högprioriterade arbetet med miljö i Östersjöområdet, 10.000 kronor till köparna av miljöbil.
1 miljard till alla nya invandrare för bli produktiva arbetare lättare.
1,4 miljarder för bättre äldrevård.

4,1 miljarder på extreme home makeover på 30 stycken JAS-plan. Visserligen över ett par år. Men fortfarande 30 stycken och fortfarande 4,1 miljarder. Det är bra för saab. Funderar på om det är lika bra för miljön och sysselsättningen.


I rest my case. Prioriteringar på jobb, miljö, äldrevård (och jas-plan).

Populism och bostadsletande

Tre dagar in i mitt bostadsletande har jag så hunnit buda på tre olika lägenheter. Jag var med länge i går. Det hade blivit ett funkigt boende. Jag hade gillat det. Jag hade iofs gillat den ljusa, vita med högt i tak också. För att inte prata om pyttisen (som gick på 68000/kvm.) Jag luras lätt av homestaging. Mäklarna blir mina bästa vänner på ingen tid alls.

Hur ansvarslös är vår regering när den bland alla olika skatter och tullar som finns väljer att ta bort just fastighetsskatten när typ fastigheter är det mest överhettade vi har i ekonomin just nu?

Korkad och ansvarslös populism är vad det är.

Utan val (?) går en hel generation och skuldsätter sig med summor som är astronomiska och långt ifrån så vänliga som CSN. Det skapar strukturella problem jag inte ens vill börja fundera över. Nåväl, vi spekulerar i boende och det har för mångas del visat sig fördelaktigt. I vårt vackra land är det snart lönsammare att bo i vasastan än att arbeta på dagis. Därför väljer borgarna att ta bort fastighetsskatten?

Att bo

Jag söker boende med ljus och lykta. På två dagar har jag gått på sex visningar. En till ikväll. Lägenhetspriserna i Stockholms stad har det senaste året gått upp med 25%. Det gör att priserna nu är helt galna. Och det är vi människor som funderar på att köpa en skurskrubb för mer än miljonen också.

Att bo är en trygghetsfråga. En välfärdsfråga. Och i Stockholm en lyxfråga.

Bajskorv att jag inte ställde mig i hyreskön när jag flyttade hit.

Glädje

Jag blir lätt arg. Men jag blir också lätt glad.

Idag är jag glad över att Loppa kommer hem o fikar hos mig ikväll.

Jag är glad över att Israel börjar fundera på förslaget från 2002 om att skapa fred i regionen och dra sig tillbaka från den ockupperade marken.

Jag är, såklart, glad över att jag äntligen får/kan använda min citrongula vårjacka.

Jag är glad över att jag fått min lön och att jag inte behöver börja betala tillbaka till CSN förrän kvartal 2, 2007.

Jag är glad över att jag fick en härlig lunch med Erik och jag är glad över att det bara är en dag (inte ens det egentligen) kvar till imorgon.

Jag är glad över att jag har så många varma och kärleksfulla människor i min närhet. Tack.

Att ärva sin lott

Vi härmar USA. Igen. Den amerikaniserade politikska debatten fokuserar på person, inte innehåll, vilja eller kraft. Så känns det efter en vecka med ordförande Pers(s)on. Nepotism är okej, så länge vi vaggas in i tron att alla har samma möjligheter. Vi härmar efter, så känns det just nu (igen) med det nya beskedet om att Göran Johanssons dotter lyfts som namn på ny s-topp i Göteborg.

Att ärva sin lott är bekvämt och tryggt, ingen motsätter sig det. Folk blir inte särskilt upprörda ens, det uppfattas som en normal del av hur saker och ting är.

Son går efter far, i USA. Frun lanseras åtta år efter mannens avgång. Johhansson, Bodström och Bohman – Bildt. Det var inte bara Faraos påud som gjorde att sonen till en skomakare blev skomakare. Ghandi, Ghandi, Ghandi har för alltid (känns det som) styrt Indien. Klansamhället finns utanför mellanöstern. Svågerpolitik och möjligheter för dem som redan har. Vanligheter.

Vi måste börja fundera vad vi egentligen tycker representation ska betyda i vårt demokratibegrepp, över hela världen – också i Sverige. Det är inte bara patriarkala maktstrukturer som är svåra att se, för den som har makten och möjligheten.

Om jag fick rösta skulle rösten falla på Barack Obama och Ewelina Tokarczyk. Inte Clinton 2. Inte Johansson 2.

Skapar siffror känslor?

Idag har jag föreläst om Milleniemålen. Jag gör det rätt ofta och rätt bra, om jag ödmjukt får säga det själv. Jag börjar alltid glad i hågen. De första milleniemålen igenom så visar jag på vilka nya prioriteringar milleniemålen skapat i budgetarbete i de fattigaste länderna. Hur kvinnor och mäns jämställdhet blivit en faktor som idag mäts i fattigdomsbekämpning. Hur helt plötsligt graviditet (och ibland också SRHR?) hamnar på världspolitikers agenda. Aldrig tidigare har det funnits en mer välutbildad generation än dagens unga. Jag lyckas förmedla bilden (som är sann) att världen på många sätt blir bättre. Sedan milleniemålen kom till har 500 miljoner människor lyfts ur extrem fattigdom och 300 miljoner människor lyfts ur hunger. Siffrorna bland de första milleniemålen kan i och försig föda en viss hopplöshet. Om Subsahara fortsätter i dagens tempo har de nått målet att halvera den extrema fattigdomen först år 2147.

Very well.

Sen närmar jag mig slutet av föreläsningen. Det är alltid som att jag glömt bort hur upprörande siffrorna kring mål nummer 8 är. Milleniemål 8 skiljer sig från övriga mål av flera olika anledningar. Det är det målet de politiska företrädarna för Sverige, Europa och den rika delen av världen har ett tyngre ansvar för. Det handlar om vårt maktövertag, det handlar om vårt ansvar och det handlar om våra prioriteringar. Milleniemål 8 skiljer sig också från övriga mål genom att inte vara tidsbestämt och indikatorerna är svårmätbara. Varför är det så att målen och de indkatorer som vi i den rika världen ska uppnå är så diffusa?

Milleniemål 8 handlar om att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling. Det handlar om bistånd, om handel och att i de internationella institutionerna skapa ”good governance”. Vi formulerar vackra gemensamma utvecklingspolitiska plattformar. Men siffrorna visar annat än ord. Så förbannat äckligt.

Så förbannat äckligt är det att det totala biståndet 2005 var drygt 110 miljarder dollar, samtidigt som OECD-ländernas jordbrukssubventioner uppgick till drygt 385 miljarder. Så förbannat äckligt är det att 520 miljarder skulle kunna frigöras om en överenskommelse av sänkning av tullar skulle kunna nås i WTO. Äckligt därför att det är de med maktövertag och pengar som bestämmer att det inte ska göras, samtidigt som vi (ni? de?) förskräcks över fattigdomen, eller maktgalna politiker i Afrika som inte utkrävs på ansvar. Jag önskar att det inte var så att 1000 miljarder dollar lades på militärutgifter varje år.

1960 var den afrikanska kontinenten en exportör av livsmedel. Idag importerar de 1/3 av allt livsmedel de använder på kontinenten. Kan det vara av betydelse att varje mjölkko i Europa lyfte 100 gånger så mycket pengar i bidrag contra det bistånd en enskild bonde i södra afrika får. (allt baserat på Europas egna siffror om mjölkkostöd och jordbruksbistånd)

Egentligen är det inte siffrorna som triggar igång den agiterande Åsa och mina svarta ögon. Det är dubbelmoralen våra företrädare har. Det är förtroendet vi fortsätter att ge dem. Det är okunskapen, ibland oviljan av att se sanningen.

Arg, ledsen, trött och ensam i Luleå.

Cans of silver

Charles poem

Cans of Silver

For the people for whom a can of
clean water costs a fortune

Every morning on yawning you suffer
dryness of a whole night’s sleep
desiring a mouthwash with fluoride wafer
A towel and brush you grip
and head for the can of water
With great caution you tip
the washing liquid canister
like you would draw a cupful of silver

Then you stop to think. Of the
tea for breakfast whose water may be gone
with the mouth-cleaning spree
A handful of rinses done
and one swipe for facial glee
to make you all clean
The details you free
for you cannot afford another canful of silver

And when the sun goes up
the laundry basin will wait
to host the days’ linen wash-up
Not one clean shirt in the closet
yet the sun may go drab
Looking at your water lot
you doubt it will do the job
With reserve you give in to the plot
For you have only one canful of silver

Or you may turn aside. In silence
surrounded by all the chores
that need water in abundance
Parched spirit, dry hopes
A desperate housewife has to trace
some water for broths
The price of water spells doom
for the unwashed dishes and clothes
Will you just look on while you swim
in plenty of silver?

Charles M Sendegeya, Uganda

Dialogue for change

48 % of the world's population is today under 25 years of age and the world has never had a better educated and more communicative generation. Globalization, advances in knowledge and technology have heightened the corporate sense of responsibility in society. Human issues will be on the corporate agenda for the next decade. How do you as a company want to be perceived by young people and where will a cross-sectorial and – generational dialogue take place?

The project I am managing at the moment will be presenting our ideas at a Round Table discussion on Globe Forum, April 19. For further information see www.globeforum.com.

Ibland skriker magkänslan WOOOOWW

Jag ska öppningstala för mina idoler idag. Unga politiska tänkare som tar debatt och uttrycker sig så att andra lyssnar.

Ungkulturdagarna i Hallunda är en tummelplats för kulturaktiva coola människor över hela landet. Det är en helg sprängfylld av
inspiration, pepp, workshops och scenkonst. Jag ska låta mig inspireras och uppleva föreningsarbete som ger verkliga avtryck.

Mitt budskap idag kommer att vara att alla människor bär på något de vill berätta och att kultur är ett av de absolut kraftigaste verktygen vi har för att förmedla våra historier.

Den 8 mars var jag på feminstas träff på 68:an. Den inleddes av en proggsångare, Hur 60-tal känns inte det? Nåväl. Sen var det dialog med Mona Sahlin. Hon får ut sitt budskap i ord. Vass på scen. Hon pratar om fokrörelse, om massopinion, om vred samhällsdebatt och utrymme för nya visioner. Mona blir bra. Men hon behöver fler verktyg än vad socialdemokraterna idag klarar av eller levererar för att få ut sitt budskap.

Det skapande är i centrum men som övergripande tema finns budskapet. Jag önskar att de jag kommer träffa i helgen skulle vara på samma ställe som Mona Sahlin i helgen. Så är det inte.

K800i

Det här inlägget är skrivet från min nya telefon. Jag börjar bli high tech så det förslår!

Arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter och miljöhänsyn

Marknadsandelar, omsättning och vinst.

Corporate Social Responsability är en del av mitt nya jobb. Teorin i grunden är att företag som satsar på allmännyttans bästa också gör mer vinst. Det handlar om större motivation hos de anställda, högre standard på underleverantörer och framförallt blir det lättare att attrahera och behålla kunder. Teori om CSR bygger på att allt inte syns i resultatrapporten och årsredovisningen. Att balansräkingen också behöver titta på hur företag balanserar affärsdrivande verksamhet mot helt andra aspekter.

Det handlar om rimliga arbetsförhållanden, att respektera mänsklga rättigheter, motverka korruption, ta hänsyn och ansvar för miljön. Det handlar om att företag också är med på noterna att det medför ett stort ansvar att agera på världens tillväxtmarknader.

Idag syns loggan för Get the Point för första gången officiellt. Vi är med på sidan fem i Dagens Industri. Det är en helsideannons i tidningen för Globe Forum. Den 29 april koras vinnarna av Globe Award i följande grenar:

1) Bästa CSR forskningsprojekt
2) bästa CSR entreprenör och
3) Bolag med bäst CSR integration

Jag har ett spännande och lärorikt jobb.

Charles as a poet

Since it is in the mind of people that war starts, it is in the mind of people that Peace has to be built.

My friend is a poet and his "The silver tin" will be published the 22nd month in a book containing young people's reflections on last years Human Development Report. The theme was the 'Global water crisis'. It was the only poem chosen from all poems submitted from all over the world--and only Charles third. He started writing poems last year in November....inspired by this UNDP book. The poem will be posted after the 22nd on this blogg..

Förlåt

Idag har jag förlåtit en person som gjort mig ledsen, förbannad och rädd. Flera gånger har han försökt be om förlåtelse. Jag har vägrat lyssna.

Förlåtelse är stort. Man blir lycklig av att förlåta. Det kanske finns många som man matchar själ och inspireras av, men vissa är speciella.

"The beauty of life lies in the ability to forgive and live in harmony with others, despite their wrong doing to you."

Jag är lyckligare idag.

Tack.

The Iraq War De-Escalation Act

http://action.barackobama.com/iraq

Jag vet inte tillräckligt mycket om Barack Obama ännu. Men han har blivit lite av min politiska förebild. Han avancerar snabbt. Han lyssnar. Han vågar ta ställning, trots att alla råder honom at vara försiktig så att han inte i tidigt stadium blir överkörd av fru Clinton. Irak väcker äckelkänslor. Barack ger framtidshopp!

"I was opposed to this war from the beginning because, in part, I believed it would lead to the devastating, open-ended occupation in which we find ourselves mired today.

I've introduced legislation that would bring this tragic chapter in our history to a close.

It's called the Iraq War De-Escalation Act. It makes the U.S. policy on Iraq crystal clear. It stops the escalation now and begins a redeployment to bring U.S. combat forces out of Iraq by March 31, 2008.

If you want to cut through the political games and support a clear policy that will get us out of Iraq, sign on to support it now and spread the word:

http://action.barackobama.com/iraq

This campaign is about the hopes and dreams of people like you. And the cost of the continued occupation of Iraq stands in the way of meeting the many challenges we face.

We can't change America until we change direction in Iraq.

We can't be naive. It won't happen today. It won't happen tomorrow.

But this campaign offers the opportunity for people like you to organize in your own community. Together we can build the critical mass to affect that change."

Jag skulle kunna tänka mig att jobba i hans valkampanj nästa sommar.

Tulkarem

I Hebron var konflikten, soldaterna och bosattarna narvarande hela tiden. Till patriarkernas grav kom turistbussar fran andra bosattningar och Israel.

Tulkarem ar annorlunda. Omringat av bosattningar sa ar det har stora delar av muren borjat byggas upp. Innan andra intifadan arbetade 25% av staden 70 000 invanare i Israel. Idag ar den siffran 4 – 5%. Bonderna vi traffade pa checkpointen har skiljts fran sin mark – den ligger pa andra sidan muren. De staller varje dag sina bilar utanfor checkpointen, gar igenom och brukar sin jord. Checkpointen ar open tva timmar pa morgonen och tva timmar pa eftermiddagen.

Vi star i koket och kokar nagon slags indisk gryta. Det ringer. Middagsgasten meddelar att hon blir en timme sen. Den israeliska armen har akt in i stan och vi ombeds att stanna inomhus. En kort stund senare hors en ljudbomb (anvands for att skrammas). Bor man har hor man skillnad pa ljudbomber och vanliga bomber.

Tulkarem har annars kannts mer avslappnat an Hebron. Kanske for att jag varit har langre nu. Kanske for att det regnade vid checkpointen i morse och darfor inte var sa mycket folk. Kanske far att vi malat fingerfarg med barnen pa barnhemmet. Kanske for att kvinnorna i flyktinglagret var sa glada och fantasirika.

Utanfor hors minareterna. En timme har passerat, gasterna ar pa vag, maten luktar harligt och Israeliska militaren verkar ha funnit den killen de sokte och rullat ur stan igen.

Ikvall har vi filmkvall.

Kanslan i magen? Just nu ilska. Ar ganska hungrig ocksa.

Hebron

Hebon ger intryck
Hebron skapar känslor
De smäller smällare utanför föstret och jag undrar hur en smällare låter annrlunda än en skottlossning. Hör de som bor här skillnad?

Hebron har ca 160 000 invånare och i stan finns två bosättningar (ca 7000 personer). 500 av bosättarna har slagit sig ner i stadskärnan, precis kant i kant med den stora marknaden. Över en av marknadens trånga gränder har de ställt upp pelare och lagt up ett skyddande nätgaller. Nätgaller stoppar stenar och annat som kastas ner från fönstren. Alkohol och annat flytande kommr igenom. På sina ställen ha det hängts upp presseningar.

Nu ska jag iväg och gå brevid Lotta och hennes kollegor på deras dagliga "school-run". Det finns en palestinsk flickskola i Tel Rumedia nere i Gamla stan. Skolan ligger på palestinsk mark men vägen till skolan går förbi bosttarnas hus och en av de många checkpointsen. De palestinska skolbarnen och deras lärare trakasseras genom verbala hot, sten- och äggkastning.

Hur kan man berättiga för sig själv att det är okej att att kasta ägg på elever på väg till skolan?

Jag äter ljuvlig falafel. Dricker starkt kaffe och fascineras av art-deco inspirerade byggnader.

Idag ska vi åka shuttlebus i tre timmar – hela vägen upp till norra Västbanken.

Gästblogg: Granne med en bosättning

Granne med en bosättning

Gästbloggare: Lotta Angergård

Ok, welcome, säger Hashem där han står i sin trädgård som är full av sopor från den israeliska bosättningen som är hans granne. Trädgården är full av vissna fruktträd som jag först antar befinner sig i vintervila, men sedan pekar Hashem trött på trädens stammar och då ser jag. De är avsågade mitt på stammen, men trädkronorna vilar fortfarande på de anordningar som en gång höll frukten uppe. Nu är det inte längre en vilande trädgård, utan en symbol för övergrepp.

Taggtråd och stenar
Det var år 1986 som de första barackerna ställdes upp bredvid Hashems hus i Tel Rumedia i Hebron. Hösten 2001 blev Hashem och hans palestinska grannar erbjudna en stor summa pengar och green card för att sälja sina hus och sin mark till de israeliska bosättarna i barackerna. Erbjudande avböjdes och två dagar senare stängdes vägarna in till husen av med taggtråd och stenar.

Militärpostering på taket
År 1990 placerades en militärpostering på Hashems tak, en postering som togs bort sex år senare efter att en israelisk människorättsorganisation tagit fallet till Högsta domstolen i Israel. Hashems bror har dock kvar en militärpostering på sitt tak, den har varit där sedan 1998. Svaret på frågan varför militären barrikaderar sig på palestinska familjers hus är "säkerhet", ett svar som jag under min tid här i de ockuperade områdena har förstått verkar legitimera det mesta.

Israeliska fredsrörelsen
Vi har lämnat trädgården och nu står jag inklämd in hörnet i Hashems vardagsrum. I rummet sitter ett fyrtiotal israeler som är på besök i Hebron för att få en bild över situationen. Denna form av alternativ turistresa arrangeras bla av Children of Abraham och Breaking the Silent som är en del av den israeliska fredsrörelsen . Gruppen som nu samlats i Hashems vardagsrum är en blandning av unga och gamla, män och kvinnor. Några kommer från den israeliska fredsrörelsen, andra är privatpersoner med ett intresse för att försöka förstå konflikten mellan Israel och Palestina. Vi står längst väggarna, trängs i soffgruppen och på golvet framför familjens dator. Vi är inbjudna för att se på filmer som visar hur vardagen kan se ut i Tel Rumeida.

Filmvisning
Vi ser på tre filmer som dokumenterats av palestinier och internationella aktörer. Den första visar hur en folkmassa av israeliska bosättare angriper en palestinsk familjs hem. Filmen väcker känslor. Frågorna haglar över Hashem: Har denna film visats för polisen? När hände detta? Var det sommar eller vinter? Har ni tagit filmen till polisen? Har de som attackerat blivit åtalade? Hur kan detta få ske? Varför agerade inte militären som stod bredvid? Hashem svarar tålmodigt att filmen har lämnats till den israeliska polisen som ansvarar för säkerheten i den del av Hebron där Hashems familj bor, men att polisen uttryckt att de inte kan identifiera ansikten på filmupptagningen och därför har inga åtal väckts.

Utegångsförbud
En ung man frågar om det inte varit någon attack på israeler eller bosättare under den perioden då 35 palestinska hem attackerades eftersom folkmassan på filmen ropar "revansch". Hashem förklarar att det hade varit attacker på bosättare under åren, men att det vid denna tidpunkt var utegångsförbud för palestinier i Hebron. Jag står i hörnet och undrar hur man någonsin kan legitimera attacker på enskilda familjers hem.

Attack på skolan
Filmvisningen fortsätter och nu visas hur barn och tonåringar från den israeliska bosättningen Beit Hadassa, som ligger granne med den palestinska flickskolan Cordoba, väntar utanför skolan och ropar slagord om att det inte finns något Palestina. När eleverna och lärarna på Cordobaskolan kommer ut för att gå hem angrips de av knuffar och stenar. Vägen hem blockeras. Jag står i hörnet och ser på filmen som mina kollegor spelat in. Jag svajar och känner en tunghet i hela min närvaro. Barn mot barn! Vad skapar det för samhälle? Jag har fått dessa historier berättade för mig. Hur skolan blivit attackerad, hur stenar och ägg kastas mot de palestinska barnen och lärarna och hur även internationella observatörer är måltavlor.

Overkligt
Den tredje filmen visar hur 75 åriga Mary från Australien, en kvinna som med sin närvaro i Tel Rumedia vill dämpa våldet i området, försöker skydda den palestinska barnen hon följer hem från spott och spe från de israeliska bosättarna. Men Mary får sig en törn själv och faller. Filmerna vi just sett känns overkliga. Men det är verklighet. Filmerna från Hashems grannskap är slut. Alla står tysta. Hashem tar till orda igen och pratar om vikten av att börja prata - palestinier och israeler. Tillsammans kan vi skapa fred, säger han. De israeliska besökarna ställer nya frågor: Har detta visats i TV? Här kunde ju ansikten identifieras, har någon blivit åtalad och fälld? Var fanns barnens föräldrar?

Shabbat Shalom
När frågorna är slut tackar Hashem för besöket och avslutar med att säga "I want to say to you all, Shabbat Shalom”, may the peace of the Sabbath be yours. I trädgården utanför Hashems hem startar samtalen. Det här är människor som jag aktar högt. Att som israel och jude orka se de övergrepp som sker av den egna staten i de ockuperade områdena kräver mod, intresse och kraft. Att orka lyfta sig upp till en nivå av försoning och förståelse.

Lotta Angergård
Ekumeniska följeslagare
Placering Hebron/Al Khalil
E-post: langergard@hotmail.com

www.skr.org/foljeslagare

Rough Schedule for the Week to come

Tomorrow I get on an early plane.

Visiting my friend Charlotte in Palestine.

This is a rough schedule for the week:

12 feb. Tel Aviv - Jerusalem
13 feb. Jerusalem - Hebron
14 feb. Hebron, Tel Rumeida - Tulkarem
15 feb. Tulkarem
16 feb. Tulkarem - Nablus - Yanon
17 feb. Yanon - Jerusalem
18 feb. Jerusalem - Stockholm

Tillsammansskap

De rivaliserande palestinska parterna Fatah och Hamas har så enats. De kommer att bilda en samlingsregering, samarbete gjuter asfalt på vågorna? Kanske att det stoppar de blodiga interna palestinska striderna.

På måndag åker jag dit. För att träffa min vän Lotta. Bland annat.

Letter from Barack Obama

Dear Åsa,

Thank you for signing up to our email list.

Running for President may be a step that I take, but it is a journey I cannot hope to complete without the energy and talents of people like you. A glance across history and my own past as a community organizer on the streets of Chicago has taught me that sweeping change never comes from one person or program, but always from the will and passion of countless voices, working and fighting and marching towards that better place.

This is your chance to lead that change, and I encourage you to participate and ask others to join our effort.

Thank you for your time, and I look forward to continuing our conversation in the weeks and months to come.

Sincerely,

Barack Obama

Mer eller mindre stat - var?

Imorgon kommer lönen för de som har ett jobb. Tack vare regeringens nya jobbavdrag innebär det mellan 500 och 1000 kronor mer för den som idag har ett jobb. 500 för dig med låg lön och 1000 för dig med högre lön. Valfriheten blir större. Du får välja själv om du ska lägga pengarna på att betala a-kassa eller fackavgift som nu blivit dyrare då det inte längre går att dra av det på skatten eller om du hellre vill få råd att köpa ett halvt par jeans eller lämna in tio skjortor för tvätt och strykning på en av stans tvätterier. Incitamenten för att jobba har ökat ytterligare?

I Bush tal till nationen inatt pratade han om hur företagen – inte staten bär ansvaret för att arbetslösheten ska minska. Han drog applåder i kongressen på vanlig republikan politik – ju mindre vi som politiker lägger oss i – desto bättre blir det för den enskilda människan.

Nej tack till ansvar.

Mindre stat. Mer valfrihet. Vacker enkel högerideologi som aldrig förändras.

Svårare att placera in blir säkerhetsfrågan.

”Americans can have confidence in the outcome of this struggle because we're not in this struggle alone. We have a diplomatic strategy that is rallying the world to join in the fight against extremism..” *ler*

- Hallå Bush! Sverige är på – vi vill vara med och bekämpa terrorismen!

Reinfeldts regering vill nu att Försvarets radioanstalt, förutom vanlig signalspaning i etern också ska kunna avlyssna telefonsamtal och datatrafik som skickas via kablar(internet beware…). Genom att samla in all information vi bara kan om terrorister som gömmer sig i Örebro eller Östersund är vi med i kriget mot terrorismen och dessutom kan vi ytterligare klarlägga hotbilden mot våra gröna skogar. Bush åsidosätter Genevedeklarationen i sitt krig mot terrorism, Sverige åsidosätter den enskilda människans integritet. In the name of security and war against terrorism.

Mindre internationell rätt. Mindre integritet.

Politiker släpper ansvaret för välfärden men tar ansvaret för säkerhet. Bekostnaden bärs av vem?

Var i helvete är oppositionen i debatten?

Fem år sedan Fadime mördades

Imorgon, söndag, är det fem år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. 1999 dödades Pela Atroshi av släktingar. Runt om i landet arrangeras minnesmanifestationer mot hedersmod och hedersrelaterat våld av Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF).

Idag är det manifestation i Stockholm.

Sergelstorg klockan 15:00.

4300

Idag lanserades SSU:s medlemssiffror a 2006 för allmänheten.

Inte helt förvånade är tappet enormt. Precis som SSU:s förbundssekreterare Vepsä säger kan detta omöjligen vara något som skett det senaste året. Snarare så bekräftas trenden att unga människor väljer andra sätt att påverka samhället än partipolitiken.

Vill du förändra skolan går du med i elevrådet eller skoltidningen och vill du jobba mot fattigdomsbekämpning uppfattas scouterna eller Attac oftare som en kraftfullare arena. Vill du jobba mot förtryckande könsnormer erbjuder Tech Group inte bara alternativa medieformer, utan också en möjlighet att göra din röst hörd inom samma tid som det tar att producera en film till Youtube eller Myspace.

Att de partipolitiska ungdomsförbunden inte lyckas förändra sin verksamhet så att unga människor i Sverige idag ser dem som en plattform för att påverka är illa. Det är direkt farligt då urvalet av människor som bär ansvaret för vårt samhälles administrativa, lagstiftande och exekutiva församlingar blir sämre. Debatten blir plattare och politiken en proffession snarare än ett kall.

Det bubblar av engagemang och vilja i Sverige. Jag har sett det. Problematiken är att ungdomsförbunden inte förmår att engagera och samla i samma utsträckning som andra organisationer. Detta har många olika anledningar. Eftersom jag har kommit på att blogginlägg inte ska vara för långa kommer jag istället att inom snar framtid resonera kring anledningar till varför det kan tänkas vara så. Framrutan är större än backspegeln. Nuet viktigare än då. Och jag gillar att tänka högt.

För övrigt anser jag att Marita Ulvskog är en tomte.

Bomber över Östersund?

Tidigt i morse gick amerikanskt stridsflyg till attack. Målet var högt uppsatta al-Qaidamän.
Även helikoptrar uppges senare ha avfyrat raketer i området.
- Många människor dödades, säger Somalias informationsminister Ali Jama till AFP.


Fan. Jag måste bara få vara arg på USA och Bush för en stund. Jag skiter i att jag är liten. Att ingen vuxen tar Bush i örat och säger till på skarpen är ju pinsamt.

Just nu bombar dom i Afganistan, Irak och helt plötsligt också Somalia (som vi vet). Inget av de här länderna ligger i officiellt krig eller har ens bett om USAs stöd. De gör som de vill och vi andra står tysta (eller skriver upprörda bloggar på ett språk de inte förstår).

De är som en mobbare på en skolgård. Alla de andra barnen kollar åt ett annat än när det händer och sen bjuder de mobbaren på godis och bio i nästa stund. Sen leker alla barnen glada och hoppas att det inte ska bli de som får cykeln inkastad i buskarna eller huvet stoppat i toaletten nästa gång. Hoppas att det inte är över Östersund eller Örebro som bomberna i faller nästa gång i kriget mot terrorismen. Men det är nog iofs safe... högt uppsatta Al-Quaidamän verkar sällan behövas bombas ur sina hyresrätter i västvärldens bostadsområden.

DET MÅSTE FÖR FAN FINNAS REGLER ATT FÖLJA. Somalien är inte i krig. Civilbefolkningen blir fucking bombade! Saknas regler måste de skapas.

Jag hejar på Ban Ki- Moon eller nåt. Hörde iofs att han kanske var på hembio med Bush - piratkopian med Saddam verkar av någon anledning att klassas som underhållning...


Enough.

Hyllning till MSN

Jag hittade till msn mycket senare än många andra. Innan dess var det telefon som gällde. Nu ligger vår fasta telefonkostnad på runt 54 kronor i månaden (telia lost us).. Men fast telefon spelar iofs ingen roll. Jag ska flytta nu alldeles snart. Jag vet inte riktigt vart till än.

Egentligen är jag nog lite orolig, men samtidigt inte. Jag har inte haft särskilt mycket som håller mig till mitt hem de senaste åren. Böckerna finns i Sjötorp. Just nu är jag mest jag rädd att jag kommer vara svårtillgänglig på msn. Eller kanske snarare att msn kommer vara svårtillgängligt för mig.

Att Jonas bor på Cypern, Igor i Moldavien eller Kristoffer i Norge spelar ingen roll. De är, just nu, lätttillgängliga för mig. Att Erik, Jonas o Peter är i Göteborg gör inte heller så hemskt mycket. Snackar mer med dem än många som finns i mitt nära liv i Stockholm. Det vore iofs juste om de vill flytta till Stockholm...

TV-tittandet blir roligare och godissuget större när jag snackar med Kristofer samtidigt. Den tråkigaste textbearbetningen kan ändras till solsken genom en hälsning från någon jag aldrig träffat.

Fler människor borde ha msn. Och jag borde ha ett ställe med internet att bo på efter den sista januari. Tycker jag.

Ses i det virtuella!

Telefon är för mesar!

Närområde och coola människor

Om jag fick bestämma skulle Sverige sänka sin ambition med antalet universitetsstuderande till 30%. Samtidigt skulle vi satsa mer pengar på högre utbildning, svenska, entreprenörskap, genus och high-techutbildningar i Talinn, Riga och Villnius.

Letterna jag är i kontakt med är coolare än de finnar eller islänningar jag känner. De är progressiva och framåt. Framtiden i vår region finns i sydost. Finlands Nokia kan inte toppa för alltid, idéerna tryter och jag förstår ändå inte ett ord av vad danskarna säger. Dessutom är Estland, Lettland och Litauen, till skillnad från våra oljeproducerande eller fiskande vänner i väst, en del av EU.

I januari betalar jag vanligtvis mina medlemsavgifter i föreningarna jag är med i och jag svär över att julhandel, nyårsfirande och mellandagsrea inte går ihop med budgeten jag lagt. Varje år. Varje år i januari köper jag också ett lösnummer av the Economist. De har en fantastisk planering över året som kommer och olika resuméer av året som varit.

Utan att vara för enkel vill jag bara plocka in en enkel jämförelse (som gör mig rätt glad). Medveten om att enkla siffror ger enkla poänger så vill jag ändå belysa tillväxten i våra grannländers BNP.

Estland: 7, 8%
Lettland: 7, 5%
Litauen: 7, 0%

Att jämföra med exempelvis:
Sverige: 3,2%
Norge: 2,2%
Irland: 5,3%
Tyskland: 1, 4%
Kina: 9,8%

Levnadsstandarden i Estland, Lettland och Litauen är fortfarande långt ifrån den jag vill leva i. Procentökningar ska därför tas med en smula salt. Men ändå. Baltikum måste kunna benämnas som Europas snabbast växande (inte bara när det gäller antalet människor med hiv). BNP är ett relativt trubbigt sätt att mäta ett lands utveckling. FN har för välfärden och demokratin i ett land ett så kallat welfare index. Där ligger Sverige, Norge och Danmark i topp. För att visa att jag förstår att det inte bara är BNP-tillväxten som spelar roll skapar jag nu, för första gången en länk i min blogg. http://www.scb.se/statistik/OV/OV9999/2004A01/OV9999_2004A01_BR_X100ST0415.pdf

Very well. Min lägenhetskompis Rebecka gjorde sin mellandagsreashopping i Talinn och jag funderar på att gå med i någon slags vänskapsförening mellan Sverige och Lettland. Om det finns någon sån.

Vrede

Min vän Laila läste poesi för mig. Tack:

Elda under Din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte Din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte Din sorg
över världen
som våldtas inför våra ögon
Elda under Din vrede

Ingrid Sjöstrand

Förändring på Bommersvik

Det bubblar nog lite. Har precis spenderat två dagar på det vackert lugna Bommersvik. Jag är sosse och nyfiken på de år som ligger framför arbetarrörelsen. Vet inte hur mitt engagemang kommer att utforma sig men efter nu har bestämt mig för att rivstarta.

Även om den enda bilden av sossarna som syns i media handlar om personligt ledarskap (eller snarare avsaknade av ledare som vill leda) så är processen och diskussionerna som det viskas om i korridorerna mycket mer omfattande än så. Diskussionen kan förhoppningsvis komma handla om vilket ledarskap socialdemokratin som idéburen organisation vill ta. Vill nog vara med i den diskussionen.

Jag blev tillfrågad att föreläsa om ledarskap i förändring för distriktsledare i SSU. Ilska, frustration och aktion var mitt budskap. Jag tror att ilskan över den värld och de strukturer som finns måste användas i processen att skapa en socialdemokrati som vågar. Vågar möta europalisering och globalisering och i den kontexten definiera en politik som bygger på värderingar och inte maktinnehav. En socialdemokrati där många får plats att hjälpas åt för att formulera problemställningarna och alla finns med i lösningen.

Nåväl.

Det är inte bara hos mig det pirrar just nu.

Det kanske kan funka. Ska bara fatta hur kopplingen funkar så jag kan rivstarta sen.

Dear Collegues, Fellow-activists and Friends.

One more year is ending as we define it. Also, my mandate as President of the LSU has come to an end and I would like to take the opportunity to thank you.

LSU has, during my time in office, expanded a great deal. In LSU we define our mission as strengthening the young civil society in Sweden and around the world and we have adjusted our political programme to use the declaration of the human rights as a catapult for our advocacy. I am proud of what we have achieved the last couple of years and it is with warm heart that I leave the LSU. Hanna Hallin, my successor has a background in the Red Cross Youth and have been responsible for LSU’s advocacy on a global level the last year. Together with Secretary General Richard Bengtsson, our board and professional staff, she is well equipped to enter and bring LSU and our issues to an even higher level.

Today mankind is facing serious environmental and social problems. Billions of people live in extreme poverty, and at the same time the economic welfare is increasing for others. Natural resources are depleted, HIV/AIDS is spreading rapidly and human rights are being violated. In order to bring about justice and sustainable development, there is a need of a global cooperation concerning economic, democratic, environmental and social issues. In addition to young people’s intellectual contribution and our ability to mobilize support, young women and men have a unique perspective. To a high extent, the progress of our societies depends on how much young people are let to be part of building and designing the future. I strongly believe that youth organisations have an important, and necessary, role within this context. During the last year eg the World development report deals with youth perspectives on poverty and Cambodian government has, for the first time ever, drafted a national youth policy. I am proud of all the work that we have done together with our partner organisations all over the world and in Tackling Poverty Together, a project aiming at bringing in the voice of the young in the Poverty Reduction Strategy Papers.

Thank you for the all the effort you put in and the change you bring about. I promise to be dedicated to the issues also in the future. My strength and heart will be put into fighting the existing unjustices.

Through my work in youth organisations and in LSU I have gained beautiful friendships. Thank you for the new perspectives you have made clear for me. Thank you for the coffee breaks, the brainstorms, the out-late nights and the drop-dead boring meetings. I have grown tremendously during my time spent with you all.


Regards,

Åsa Bjering,
former President of LSU

my ideas will now come through on this blog *smile*

In English

On demand, my blog will sometimes, somehow be written in English. I do it for close and faraway friends.

Happy to be part of the globalized and internationalized era where communication brings people closer.

Hope to live until the day when everyone has electricity, a computer and enough skills to use the Internet as the wonderful tool as it is.

I do not bother about the correctness of my language, but rather the feeling I hope to communicate with you.

Hur kommuniceras känslan i magen?

Ibland kan det göra ont. Så ont att man vill skrika. Eller gråta. Ibland bubblar det av kärlek, vänskap, mys eller fantasirika diskussioner. Ibland är det surt. Då vill man kanske helst bara rapa.

Eller rapa. Om jag var hiphopartist skulle jag skriva arga texter. Men da bitches skulle vara allt annat än objektifierade. Jag skulle hellre vara musikalartist än hiphopare. Jag vill sjunga höga toner men är nog mer av en alt.

Allt. Allt som kan tänkas pirra i min mage och röra på sig i mitt rörliga intellekt ska få finnas med. Ambitionsnivån är inte satt ännu. Du som läser är vän eller fiende. Fast jag har nog inte så värst många fiender.

Jag skriver blog för att fördriva tiden. Jag ändrar åsikter ibland. Jag söker olika sätt att kommunicera känslan i magen.

Jag ska kanske köpa en kamera så det kan komma att finnas bilder också. Ibland kanske jag skriver på engelska. Det är för att min vän Silke ska kunna förstå.