Tulkarem

I Hebron var konflikten, soldaterna och bosattarna narvarande hela tiden. Till patriarkernas grav kom turistbussar fran andra bosattningar och Israel.

Tulkarem ar annorlunda. Omringat av bosattningar sa ar det har stora delar av muren borjat byggas upp. Innan andra intifadan arbetade 25% av staden 70 000 invanare i Israel. Idag ar den siffran 4 – 5%. Bonderna vi traffade pa checkpointen har skiljts fran sin mark – den ligger pa andra sidan muren. De staller varje dag sina bilar utanfor checkpointen, gar igenom och brukar sin jord. Checkpointen ar open tva timmar pa morgonen och tva timmar pa eftermiddagen.

Vi star i koket och kokar nagon slags indisk gryta. Det ringer. Middagsgasten meddelar att hon blir en timme sen. Den israeliska armen har akt in i stan och vi ombeds att stanna inomhus. En kort stund senare hors en ljudbomb (anvands for att skrammas). Bor man har hor man skillnad pa ljudbomber och vanliga bomber.

Tulkarem har annars kannts mer avslappnat an Hebron. Kanske for att jag varit har langre nu. Kanske for att det regnade vid checkpointen i morse och darfor inte var sa mycket folk. Kanske far att vi malat fingerfarg med barnen pa barnhemmet. Kanske for att kvinnorna i flyktinglagret var sa glada och fantasirika.

Utanfor hors minareterna. En timme har passerat, gasterna ar pa vag, maten luktar harligt och Israeliska militaren verkar ha funnit den killen de sokte och rullat ur stan igen.

Ikvall har vi filmkvall.

Kanslan i magen? Just nu ilska. Ar ganska hungrig ocksa.