Letter from Barack Obama

Dear Åsa,

Thank you for signing up to our email list.

Running for President may be a step that I take, but it is a journey I cannot hope to complete without the energy and talents of people like you. A glance across history and my own past as a community organizer on the streets of Chicago has taught me that sweeping change never comes from one person or program, but always from the will and passion of countless voices, working and fighting and marching towards that better place.

This is your chance to lead that change, and I encourage you to participate and ask others to join our effort.

Thank you for your time, and I look forward to continuing our conversation in the weeks and months to come.

Sincerely,

Barack Obama

Mer eller mindre stat - var?

Imorgon kommer lönen för de som har ett jobb. Tack vare regeringens nya jobbavdrag innebär det mellan 500 och 1000 kronor mer för den som idag har ett jobb. 500 för dig med låg lön och 1000 för dig med högre lön. Valfriheten blir större. Du får välja själv om du ska lägga pengarna på att betala a-kassa eller fackavgift som nu blivit dyrare då det inte längre går att dra av det på skatten eller om du hellre vill få råd att köpa ett halvt par jeans eller lämna in tio skjortor för tvätt och strykning på en av stans tvätterier. Incitamenten för att jobba har ökat ytterligare?

I Bush tal till nationen inatt pratade han om hur företagen – inte staten bär ansvaret för att arbetslösheten ska minska. Han drog applåder i kongressen på vanlig republikan politik – ju mindre vi som politiker lägger oss i – desto bättre blir det för den enskilda människan.

Nej tack till ansvar.

Mindre stat. Mer valfrihet. Vacker enkel högerideologi som aldrig förändras.

Svårare att placera in blir säkerhetsfrågan.

”Americans can have confidence in the outcome of this struggle because we're not in this struggle alone. We have a diplomatic strategy that is rallying the world to join in the fight against extremism..” *ler*

- Hallå Bush! Sverige är på – vi vill vara med och bekämpa terrorismen!

Reinfeldts regering vill nu att Försvarets radioanstalt, förutom vanlig signalspaning i etern också ska kunna avlyssna telefonsamtal och datatrafik som skickas via kablar(internet beware…). Genom att samla in all information vi bara kan om terrorister som gömmer sig i Örebro eller Östersund är vi med i kriget mot terrorismen och dessutom kan vi ytterligare klarlägga hotbilden mot våra gröna skogar. Bush åsidosätter Genevedeklarationen i sitt krig mot terrorism, Sverige åsidosätter den enskilda människans integritet. In the name of security and war against terrorism.

Mindre internationell rätt. Mindre integritet.

Politiker släpper ansvaret för välfärden men tar ansvaret för säkerhet. Bekostnaden bärs av vem?

Var i helvete är oppositionen i debatten?

Fem år sedan Fadime mördades

Imorgon, söndag, är det fem år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. 1999 dödades Pela Atroshi av släktingar. Runt om i landet arrangeras minnesmanifestationer mot hedersmod och hedersrelaterat våld av Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF).

Idag är det manifestation i Stockholm.

Sergelstorg klockan 15:00.

4300

Idag lanserades SSU:s medlemssiffror a 2006 för allmänheten.

Inte helt förvånade är tappet enormt. Precis som SSU:s förbundssekreterare Vepsä säger kan detta omöjligen vara något som skett det senaste året. Snarare så bekräftas trenden att unga människor väljer andra sätt att påverka samhället än partipolitiken.

Vill du förändra skolan går du med i elevrådet eller skoltidningen och vill du jobba mot fattigdomsbekämpning uppfattas scouterna eller Attac oftare som en kraftfullare arena. Vill du jobba mot förtryckande könsnormer erbjuder Tech Group inte bara alternativa medieformer, utan också en möjlighet att göra din röst hörd inom samma tid som det tar att producera en film till Youtube eller Myspace.

Att de partipolitiska ungdomsförbunden inte lyckas förändra sin verksamhet så att unga människor i Sverige idag ser dem som en plattform för att påverka är illa. Det är direkt farligt då urvalet av människor som bär ansvaret för vårt samhälles administrativa, lagstiftande och exekutiva församlingar blir sämre. Debatten blir plattare och politiken en proffession snarare än ett kall.

Det bubblar av engagemang och vilja i Sverige. Jag har sett det. Problematiken är att ungdomsförbunden inte förmår att engagera och samla i samma utsträckning som andra organisationer. Detta har många olika anledningar. Eftersom jag har kommit på att blogginlägg inte ska vara för långa kommer jag istället att inom snar framtid resonera kring anledningar till varför det kan tänkas vara så. Framrutan är större än backspegeln. Nuet viktigare än då. Och jag gillar att tänka högt.

För övrigt anser jag att Marita Ulvskog är en tomte.

Bomber över Östersund?

Tidigt i morse gick amerikanskt stridsflyg till attack. Målet var högt uppsatta al-Qaidamän.
Även helikoptrar uppges senare ha avfyrat raketer i området.
- Många människor dödades, säger Somalias informationsminister Ali Jama till AFP.


Fan. Jag måste bara få vara arg på USA och Bush för en stund. Jag skiter i att jag är liten. Att ingen vuxen tar Bush i örat och säger till på skarpen är ju pinsamt.

Just nu bombar dom i Afganistan, Irak och helt plötsligt också Somalia (som vi vet). Inget av de här länderna ligger i officiellt krig eller har ens bett om USAs stöd. De gör som de vill och vi andra står tysta (eller skriver upprörda bloggar på ett språk de inte förstår).

De är som en mobbare på en skolgård. Alla de andra barnen kollar åt ett annat än när det händer och sen bjuder de mobbaren på godis och bio i nästa stund. Sen leker alla barnen glada och hoppas att det inte ska bli de som får cykeln inkastad i buskarna eller huvet stoppat i toaletten nästa gång. Hoppas att det inte är över Östersund eller Örebro som bomberna i faller nästa gång i kriget mot terrorismen. Men det är nog iofs safe... högt uppsatta Al-Quaidamän verkar sällan behövas bombas ur sina hyresrätter i västvärldens bostadsområden.

DET MÅSTE FÖR FAN FINNAS REGLER ATT FÖLJA. Somalien är inte i krig. Civilbefolkningen blir fucking bombade! Saknas regler måste de skapas.

Jag hejar på Ban Ki- Moon eller nåt. Hörde iofs att han kanske var på hembio med Bush - piratkopian med Saddam verkar av någon anledning att klassas som underhållning...


Enough.

Hyllning till MSN

Jag hittade till msn mycket senare än många andra. Innan dess var det telefon som gällde. Nu ligger vår fasta telefonkostnad på runt 54 kronor i månaden (telia lost us).. Men fast telefon spelar iofs ingen roll. Jag ska flytta nu alldeles snart. Jag vet inte riktigt vart till än.

Egentligen är jag nog lite orolig, men samtidigt inte. Jag har inte haft särskilt mycket som håller mig till mitt hem de senaste åren. Böckerna finns i Sjötorp. Just nu är jag mest jag rädd att jag kommer vara svårtillgänglig på msn. Eller kanske snarare att msn kommer vara svårtillgängligt för mig.

Att Jonas bor på Cypern, Igor i Moldavien eller Kristoffer i Norge spelar ingen roll. De är, just nu, lätttillgängliga för mig. Att Erik, Jonas o Peter är i Göteborg gör inte heller så hemskt mycket. Snackar mer med dem än många som finns i mitt nära liv i Stockholm. Det vore iofs juste om de vill flytta till Stockholm...

TV-tittandet blir roligare och godissuget större när jag snackar med Kristofer samtidigt. Den tråkigaste textbearbetningen kan ändras till solsken genom en hälsning från någon jag aldrig träffat.

Fler människor borde ha msn. Och jag borde ha ett ställe med internet att bo på efter den sista januari. Tycker jag.

Ses i det virtuella!

Telefon är för mesar!

Närområde och coola människor

Om jag fick bestämma skulle Sverige sänka sin ambition med antalet universitetsstuderande till 30%. Samtidigt skulle vi satsa mer pengar på högre utbildning, svenska, entreprenörskap, genus och high-techutbildningar i Talinn, Riga och Villnius.

Letterna jag är i kontakt med är coolare än de finnar eller islänningar jag känner. De är progressiva och framåt. Framtiden i vår region finns i sydost. Finlands Nokia kan inte toppa för alltid, idéerna tryter och jag förstår ändå inte ett ord av vad danskarna säger. Dessutom är Estland, Lettland och Litauen, till skillnad från våra oljeproducerande eller fiskande vänner i väst, en del av EU.

I januari betalar jag vanligtvis mina medlemsavgifter i föreningarna jag är med i och jag svär över att julhandel, nyårsfirande och mellandagsrea inte går ihop med budgeten jag lagt. Varje år. Varje år i januari köper jag också ett lösnummer av the Economist. De har en fantastisk planering över året som kommer och olika resuméer av året som varit.

Utan att vara för enkel vill jag bara plocka in en enkel jämförelse (som gör mig rätt glad). Medveten om att enkla siffror ger enkla poänger så vill jag ändå belysa tillväxten i våra grannländers BNP.

Estland: 7, 8%
Lettland: 7, 5%
Litauen: 7, 0%

Att jämföra med exempelvis:
Sverige: 3,2%
Norge: 2,2%
Irland: 5,3%
Tyskland: 1, 4%
Kina: 9,8%

Levnadsstandarden i Estland, Lettland och Litauen är fortfarande långt ifrån den jag vill leva i. Procentökningar ska därför tas med en smula salt. Men ändå. Baltikum måste kunna benämnas som Europas snabbast växande (inte bara när det gäller antalet människor med hiv). BNP är ett relativt trubbigt sätt att mäta ett lands utveckling. FN har för välfärden och demokratin i ett land ett så kallat welfare index. Där ligger Sverige, Norge och Danmark i topp. För att visa att jag förstår att det inte bara är BNP-tillväxten som spelar roll skapar jag nu, för första gången en länk i min blogg. http://www.scb.se/statistik/OV/OV9999/2004A01/OV9999_2004A01_BR_X100ST0415.pdf

Very well. Min lägenhetskompis Rebecka gjorde sin mellandagsreashopping i Talinn och jag funderar på att gå med i någon slags vänskapsförening mellan Sverige och Lettland. Om det finns någon sån.

Vrede

Min vän Laila läste poesi för mig. Tack:

Elda under Din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte Din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte Din sorg
över världen
som våldtas inför våra ögon
Elda under Din vrede

Ingrid Sjöstrand

Förändring på Bommersvik

Det bubblar nog lite. Har precis spenderat två dagar på det vackert lugna Bommersvik. Jag är sosse och nyfiken på de år som ligger framför arbetarrörelsen. Vet inte hur mitt engagemang kommer att utforma sig men efter nu har bestämt mig för att rivstarta.

Även om den enda bilden av sossarna som syns i media handlar om personligt ledarskap (eller snarare avsaknade av ledare som vill leda) så är processen och diskussionerna som det viskas om i korridorerna mycket mer omfattande än så. Diskussionen kan förhoppningsvis komma handla om vilket ledarskap socialdemokratin som idéburen organisation vill ta. Vill nog vara med i den diskussionen.

Jag blev tillfrågad att föreläsa om ledarskap i förändring för distriktsledare i SSU. Ilska, frustration och aktion var mitt budskap. Jag tror att ilskan över den värld och de strukturer som finns måste användas i processen att skapa en socialdemokrati som vågar. Vågar möta europalisering och globalisering och i den kontexten definiera en politik som bygger på värderingar och inte maktinnehav. En socialdemokrati där många får plats att hjälpas åt för att formulera problemställningarna och alla finns med i lösningen.

Nåväl.

Det är inte bara hos mig det pirrar just nu.

Det kanske kan funka. Ska bara fatta hur kopplingen funkar så jag kan rivstarta sen.

Dear Collegues, Fellow-activists and Friends.

One more year is ending as we define it. Also, my mandate as President of the LSU has come to an end and I would like to take the opportunity to thank you.

LSU has, during my time in office, expanded a great deal. In LSU we define our mission as strengthening the young civil society in Sweden and around the world and we have adjusted our political programme to use the declaration of the human rights as a catapult for our advocacy. I am proud of what we have achieved the last couple of years and it is with warm heart that I leave the LSU. Hanna Hallin, my successor has a background in the Red Cross Youth and have been responsible for LSU’s advocacy on a global level the last year. Together with Secretary General Richard Bengtsson, our board and professional staff, she is well equipped to enter and bring LSU and our issues to an even higher level.

Today mankind is facing serious environmental and social problems. Billions of people live in extreme poverty, and at the same time the economic welfare is increasing for others. Natural resources are depleted, HIV/AIDS is spreading rapidly and human rights are being violated. In order to bring about justice and sustainable development, there is a need of a global cooperation concerning economic, democratic, environmental and social issues. In addition to young people’s intellectual contribution and our ability to mobilize support, young women and men have a unique perspective. To a high extent, the progress of our societies depends on how much young people are let to be part of building and designing the future. I strongly believe that youth organisations have an important, and necessary, role within this context. During the last year eg the World development report deals with youth perspectives on poverty and Cambodian government has, for the first time ever, drafted a national youth policy. I am proud of all the work that we have done together with our partner organisations all over the world and in Tackling Poverty Together, a project aiming at bringing in the voice of the young in the Poverty Reduction Strategy Papers.

Thank you for the all the effort you put in and the change you bring about. I promise to be dedicated to the issues also in the future. My strength and heart will be put into fighting the existing unjustices.

Through my work in youth organisations and in LSU I have gained beautiful friendships. Thank you for the new perspectives you have made clear for me. Thank you for the coffee breaks, the brainstorms, the out-late nights and the drop-dead boring meetings. I have grown tremendously during my time spent with you all.


Regards,

Åsa Bjering,
former President of LSU

my ideas will now come through on this blog *smile*

In English

On demand, my blog will sometimes, somehow be written in English. I do it for close and faraway friends.

Happy to be part of the globalized and internationalized era where communication brings people closer.

Hope to live until the day when everyone has electricity, a computer and enough skills to use the Internet as the wonderful tool as it is.

I do not bother about the correctness of my language, but rather the feeling I hope to communicate with you.

Hur kommuniceras känslan i magen?

Ibland kan det göra ont. Så ont att man vill skrika. Eller gråta. Ibland bubblar det av kärlek, vänskap, mys eller fantasirika diskussioner. Ibland är det surt. Då vill man kanske helst bara rapa.

Eller rapa. Om jag var hiphopartist skulle jag skriva arga texter. Men da bitches skulle vara allt annat än objektifierade. Jag skulle hellre vara musikalartist än hiphopare. Jag vill sjunga höga toner men är nog mer av en alt.

Allt. Allt som kan tänkas pirra i min mage och röra på sig i mitt rörliga intellekt ska få finnas med. Ambitionsnivån är inte satt ännu. Du som läser är vän eller fiende. Fast jag har nog inte så värst många fiender.

Jag skriver blog för att fördriva tiden. Jag ändrar åsikter ibland. Jag söker olika sätt att kommunicera känslan i magen.

Jag ska kanske köpa en kamera så det kan komma att finnas bilder också. Ibland kanske jag skriver på engelska. Det är för att min vän Silke ska kunna förstå.