Jag tillhör de där människorna som tycker om förändring. Tanklöst kan jag ibland tycka att alla förändring leder till förbättring. Så är det såklart inte.
Fast den här gången är det det.
Jag har ett nytt boende. Under mina åtta och ett halvt år i den här staden har jag bott på sammanlagt nio ställen (alla längre än tre månader). Det tionde boendet är mitt eget. Mitt alldeles egna eget.
Känner lycka. Får nycklar på fredag.
Frid.
tisdag 24 april 2007
måndag 16 april 2007
Vårbudget.
Vårbudgeten har kommit.
Regeringen satsar 0,26 miljarder mot drogmissbruk.
0,5 miljarder på det högprioriterade arbetet med miljö i Östersjöområdet, 10.000 kronor till köparna av miljöbil.
1 miljard till alla nya invandrare för bli produktiva arbetare lättare.
1,4 miljarder för bättre äldrevård.
4,1 miljarder på extreme home makeover på 30 stycken JAS-plan. Visserligen över ett par år. Men fortfarande 30 stycken och fortfarande 4,1 miljarder. Det är bra för saab. Funderar på om det är lika bra för miljön och sysselsättningen.
I rest my case. Prioriteringar på jobb, miljö, äldrevård (och jas-plan).
Regeringen satsar 0,26 miljarder mot drogmissbruk.
0,5 miljarder på det högprioriterade arbetet med miljö i Östersjöområdet, 10.000 kronor till köparna av miljöbil.
1 miljard till alla nya invandrare för bli produktiva arbetare lättare.
1,4 miljarder för bättre äldrevård.
4,1 miljarder på extreme home makeover på 30 stycken JAS-plan. Visserligen över ett par år. Men fortfarande 30 stycken och fortfarande 4,1 miljarder. Det är bra för saab. Funderar på om det är lika bra för miljön och sysselsättningen.
I rest my case. Prioriteringar på jobb, miljö, äldrevård (och jas-plan).
torsdag 5 april 2007
Populism och bostadsletande
Tre dagar in i mitt bostadsletande har jag så hunnit buda på tre olika lägenheter. Jag var med länge i går. Det hade blivit ett funkigt boende. Jag hade gillat det. Jag hade iofs gillat den ljusa, vita med högt i tak också. För att inte prata om pyttisen (som gick på 68000/kvm.) Jag luras lätt av homestaging. Mäklarna blir mina bästa vänner på ingen tid alls.
Hur ansvarslös är vår regering när den bland alla olika skatter och tullar som finns väljer att ta bort just fastighetsskatten när typ fastigheter är det mest överhettade vi har i ekonomin just nu?
Korkad och ansvarslös populism är vad det är.
Utan val (?) går en hel generation och skuldsätter sig med summor som är astronomiska och långt ifrån så vänliga som CSN. Det skapar strukturella problem jag inte ens vill börja fundera över. Nåväl, vi spekulerar i boende och det har för mångas del visat sig fördelaktigt. I vårt vackra land är det snart lönsammare att bo i vasastan än att arbeta på dagis. Därför väljer borgarna att ta bort fastighetsskatten?
Hur ansvarslös är vår regering när den bland alla olika skatter och tullar som finns väljer att ta bort just fastighetsskatten när typ fastigheter är det mest överhettade vi har i ekonomin just nu?
Korkad och ansvarslös populism är vad det är.
Utan val (?) går en hel generation och skuldsätter sig med summor som är astronomiska och långt ifrån så vänliga som CSN. Det skapar strukturella problem jag inte ens vill börja fundera över. Nåväl, vi spekulerar i boende och det har för mångas del visat sig fördelaktigt. I vårt vackra land är det snart lönsammare att bo i vasastan än att arbeta på dagis. Därför väljer borgarna att ta bort fastighetsskatten?
tisdag 3 april 2007
Att bo
Jag söker boende med ljus och lykta. På två dagar har jag gått på sex visningar. En till ikväll. Lägenhetspriserna i Stockholms stad har det senaste året gått upp med 25%. Det gör att priserna nu är helt galna. Och det är vi människor som funderar på att köpa en skurskrubb för mer än miljonen också.
Att bo är en trygghetsfråga. En välfärdsfråga. Och i Stockholm en lyxfråga.
Bajskorv att jag inte ställde mig i hyreskön när jag flyttade hit.
Att bo är en trygghetsfråga. En välfärdsfråga. Och i Stockholm en lyxfråga.
Bajskorv att jag inte ställde mig i hyreskön när jag flyttade hit.
onsdag 28 mars 2007
Glädje
Jag blir lätt arg. Men jag blir också lätt glad.
Idag är jag glad över att Loppa kommer hem o fikar hos mig ikväll.
Jag är glad över att Israel börjar fundera på förslaget från 2002 om att skapa fred i regionen och dra sig tillbaka från den ockupperade marken.
Jag är, såklart, glad över att jag äntligen får/kan använda min citrongula vårjacka.
Jag är glad över att jag fått min lön och att jag inte behöver börja betala tillbaka till CSN förrän kvartal 2, 2007.
Jag är glad över att jag fick en härlig lunch med Erik och jag är glad över att det bara är en dag (inte ens det egentligen) kvar till imorgon.
Jag är glad över att jag har så många varma och kärleksfulla människor i min närhet. Tack.
Idag är jag glad över att Loppa kommer hem o fikar hos mig ikväll.
Jag är glad över att Israel börjar fundera på förslaget från 2002 om att skapa fred i regionen och dra sig tillbaka från den ockupperade marken.
Jag är, såklart, glad över att jag äntligen får/kan använda min citrongula vårjacka.
Jag är glad över att jag fått min lön och att jag inte behöver börja betala tillbaka till CSN förrän kvartal 2, 2007.
Jag är glad över att jag fick en härlig lunch med Erik och jag är glad över att det bara är en dag (inte ens det egentligen) kvar till imorgon.
Jag är glad över att jag har så många varma och kärleksfulla människor i min närhet. Tack.
måndag 26 mars 2007
Att ärva sin lott
Vi härmar USA. Igen. Den amerikaniserade politikska debatten fokuserar på person, inte innehåll, vilja eller kraft. Så känns det efter en vecka med ordförande Pers(s)on. Nepotism är okej, så länge vi vaggas in i tron att alla har samma möjligheter. Vi härmar efter, så känns det just nu (igen) med det nya beskedet om att Göran Johanssons dotter lyfts som namn på ny s-topp i Göteborg.
Att ärva sin lott är bekvämt och tryggt, ingen motsätter sig det. Folk blir inte särskilt upprörda ens, det uppfattas som en normal del av hur saker och ting är.
Son går efter far, i USA. Frun lanseras åtta år efter mannens avgång. Johhansson, Bodström och Bohman – Bildt. Det var inte bara Faraos påud som gjorde att sonen till en skomakare blev skomakare. Ghandi, Ghandi, Ghandi har för alltid (känns det som) styrt Indien. Klansamhället finns utanför mellanöstern. Svågerpolitik och möjligheter för dem som redan har. Vanligheter.
Vi måste börja fundera vad vi egentligen tycker representation ska betyda i vårt demokratibegrepp, över hela världen – också i Sverige. Det är inte bara patriarkala maktstrukturer som är svåra att se, för den som har makten och möjligheten.
Om jag fick rösta skulle rösten falla på Barack Obama och Ewelina Tokarczyk. Inte Clinton 2. Inte Johansson 2.
Att ärva sin lott är bekvämt och tryggt, ingen motsätter sig det. Folk blir inte särskilt upprörda ens, det uppfattas som en normal del av hur saker och ting är.
Son går efter far, i USA. Frun lanseras åtta år efter mannens avgång. Johhansson, Bodström och Bohman – Bildt. Det var inte bara Faraos påud som gjorde att sonen till en skomakare blev skomakare. Ghandi, Ghandi, Ghandi har för alltid (känns det som) styrt Indien. Klansamhället finns utanför mellanöstern. Svågerpolitik och möjligheter för dem som redan har. Vanligheter.
Vi måste börja fundera vad vi egentligen tycker representation ska betyda i vårt demokratibegrepp, över hela världen – också i Sverige. Det är inte bara patriarkala maktstrukturer som är svåra att se, för den som har makten och möjligheten.
Om jag fick rösta skulle rösten falla på Barack Obama och Ewelina Tokarczyk. Inte Clinton 2. Inte Johansson 2.
lördag 24 mars 2007
Skapar siffror känslor?
Idag har jag föreläst om Milleniemålen. Jag gör det rätt ofta och rätt bra, om jag ödmjukt får säga det själv. Jag börjar alltid glad i hågen. De första milleniemålen igenom så visar jag på vilka nya prioriteringar milleniemålen skapat i budgetarbete i de fattigaste länderna. Hur kvinnor och mäns jämställdhet blivit en faktor som idag mäts i fattigdomsbekämpning. Hur helt plötsligt graviditet (och ibland också SRHR?) hamnar på världspolitikers agenda. Aldrig tidigare har det funnits en mer välutbildad generation än dagens unga. Jag lyckas förmedla bilden (som är sann) att världen på många sätt blir bättre. Sedan milleniemålen kom till har 500 miljoner människor lyfts ur extrem fattigdom och 300 miljoner människor lyfts ur hunger. Siffrorna bland de första milleniemålen kan i och försig föda en viss hopplöshet. Om Subsahara fortsätter i dagens tempo har de nått målet att halvera den extrema fattigdomen först år 2147.
Very well.
Sen närmar jag mig slutet av föreläsningen. Det är alltid som att jag glömt bort hur upprörande siffrorna kring mål nummer 8 är. Milleniemål 8 skiljer sig från övriga mål av flera olika anledningar. Det är det målet de politiska företrädarna för Sverige, Europa och den rika delen av världen har ett tyngre ansvar för. Det handlar om vårt maktövertag, det handlar om vårt ansvar och det handlar om våra prioriteringar. Milleniemål 8 skiljer sig också från övriga mål genom att inte vara tidsbestämt och indikatorerna är svårmätbara. Varför är det så att målen och de indkatorer som vi i den rika världen ska uppnå är så diffusa?
Milleniemål 8 handlar om att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling. Det handlar om bistånd, om handel och att i de internationella institutionerna skapa ”good governance”. Vi formulerar vackra gemensamma utvecklingspolitiska plattformar. Men siffrorna visar annat än ord. Så förbannat äckligt.
Så förbannat äckligt är det att det totala biståndet 2005 var drygt 110 miljarder dollar, samtidigt som OECD-ländernas jordbrukssubventioner uppgick till drygt 385 miljarder. Så förbannat äckligt är det att 520 miljarder skulle kunna frigöras om en överenskommelse av sänkning av tullar skulle kunna nås i WTO. Äckligt därför att det är de med maktövertag och pengar som bestämmer att det inte ska göras, samtidigt som vi (ni? de?) förskräcks över fattigdomen, eller maktgalna politiker i Afrika som inte utkrävs på ansvar. Jag önskar att det inte var så att 1000 miljarder dollar lades på militärutgifter varje år.
1960 var den afrikanska kontinenten en exportör av livsmedel. Idag importerar de 1/3 av allt livsmedel de använder på kontinenten. Kan det vara av betydelse att varje mjölkko i Europa lyfte 100 gånger så mycket pengar i bidrag contra det bistånd en enskild bonde i södra afrika får. (allt baserat på Europas egna siffror om mjölkkostöd och jordbruksbistånd)
Egentligen är det inte siffrorna som triggar igång den agiterande Åsa och mina svarta ögon. Det är dubbelmoralen våra företrädare har. Det är förtroendet vi fortsätter att ge dem. Det är okunskapen, ibland oviljan av att se sanningen.
Arg, ledsen, trött och ensam i Luleå.
Very well.
Sen närmar jag mig slutet av föreläsningen. Det är alltid som att jag glömt bort hur upprörande siffrorna kring mål nummer 8 är. Milleniemål 8 skiljer sig från övriga mål av flera olika anledningar. Det är det målet de politiska företrädarna för Sverige, Europa och den rika delen av världen har ett tyngre ansvar för. Det handlar om vårt maktövertag, det handlar om vårt ansvar och det handlar om våra prioriteringar. Milleniemål 8 skiljer sig också från övriga mål genom att inte vara tidsbestämt och indikatorerna är svårmätbara. Varför är det så att målen och de indkatorer som vi i den rika världen ska uppnå är så diffusa?
Milleniemål 8 handlar om att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling. Det handlar om bistånd, om handel och att i de internationella institutionerna skapa ”good governance”. Vi formulerar vackra gemensamma utvecklingspolitiska plattformar. Men siffrorna visar annat än ord. Så förbannat äckligt.
Så förbannat äckligt är det att det totala biståndet 2005 var drygt 110 miljarder dollar, samtidigt som OECD-ländernas jordbrukssubventioner uppgick till drygt 385 miljarder. Så förbannat äckligt är det att 520 miljarder skulle kunna frigöras om en överenskommelse av sänkning av tullar skulle kunna nås i WTO. Äckligt därför att det är de med maktövertag och pengar som bestämmer att det inte ska göras, samtidigt som vi (ni? de?) förskräcks över fattigdomen, eller maktgalna politiker i Afrika som inte utkrävs på ansvar. Jag önskar att det inte var så att 1000 miljarder dollar lades på militärutgifter varje år.
1960 var den afrikanska kontinenten en exportör av livsmedel. Idag importerar de 1/3 av allt livsmedel de använder på kontinenten. Kan det vara av betydelse att varje mjölkko i Europa lyfte 100 gånger så mycket pengar i bidrag contra det bistånd en enskild bonde i södra afrika får. (allt baserat på Europas egna siffror om mjölkkostöd och jordbruksbistånd)
Egentligen är det inte siffrorna som triggar igång den agiterande Åsa och mina svarta ögon. Det är dubbelmoralen våra företrädare har. Det är förtroendet vi fortsätter att ge dem. Det är okunskapen, ibland oviljan av att se sanningen.
Arg, ledsen, trött och ensam i Luleå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)